Denna gungstolen kom Rickard över för en herrans massa år sen, och saksamlare som han är ;o) så har han haft den på vinden lika många år. När jag såg den gillade jag den direkt, men eftersom jag inte är för så mycket möbler så tyckte jag inte vi hade plats för den.
Nu blir det snart ändring på platsbristen, därför började jag fixa till den idag. Rickard tog fram sandpapper och en färgskrapa som jag skulle ha att ta bort gamla färgen med och jag satte igång.
En del av färgen lossnade ganska lätt, men på vissa ställe satt det envist kvar. Så jag bad Rickard om lite hjälp.....och vad händer??? Jo, han drar fram värsta slipmaskinen!!! Var var den när jag skulle få bort färgen??? ;o) Rickard slipade bort massor med färg, så nu är det finliret kvar, sen är det dax att måla på ny svart färg.
Före....
Första och bästa sliparassistenten :)
Ni får föreställa er gungstolen svart, med en vit fäll/filt på.....me like...
1 kommentar:
Hallå där!
Tack för värmande rader om vår fina Milli! Ja, saknaden och tomheten är stor... Den märks på Morris också. I synnerhet på kvällarna när vi ska gå och lägga oss. Då kommer han till oss och lägger huvudet på täcket (vilket han aldrig gjorde tidigare) precis som han vill säga; - Jag vill inte sova ensam, var är Milli??? De brukade alltid kura ihop sig tillsammans... Men det är ändå skönt att veta att hon inte längre har ont eller lider! Samt att Morris har fått så mycket av Millis sätt i sig så på så vis känns det som hon lever lite vidare genom honom... Känns skönt att tänka så!
Stor kram till dig Karin!
Skicka en kommentar